Nivågruppering eller inte

Har haft utvecklingssamtal med mina elever och börjar känna mig vilse vad gäller nivågruppering.
Problemet är att de duktiga eleverna inte tycker att de vinner något på att hjälpa de svagare eleverna. De menar att detta bara hindrar dem från att komma längre fram i kursen. Jag försöker motivera med att säga att man lär sig något själv när man får höra andras funderingar men det verkar inte vara något som motiverar de starkare eleverna.
Frågan är alltså kan nivågruppering vara till nytta för de starkare eleverna men till skada för de svagare. Att de svagare vinner på att ha starka elever omkring sig som de kan fråga verkar ganska självklart men hindrar detta de starka eleverna från att gå fortare fram i kursen eller att jobba med svårare problem?

"Peter Nyström är universitetslektor vid institutionen för beteendevetenskapliga mätningar vid Umeå universitet och har studerat nivågrupperingar i matematik. Hans studie »Lika barn leka bäst?» ger inga belägg för att de svagare eleverna skulle gynnas av att gå för sig. Det krävs väldigt mycket av läraren för att undvika att en sådan grupp hamnar i en nedåtgående spiral." Se Lärarnas Nyheter

"Peter Nyströms slutsats blir att om några gynnas av nivågruppering så är det de starka eleverna.
— Elitklasser i grundskolan kan säkert vara bra för de starka eleverna, men frågan är vad som händer på de skolor och i de klasser där det inte finns några sådana kvar, säger han."

Så nivågruppering: Ja om man är stark i matematik och Nej om man inte är stark i ämnet.

Ska man satsa på de starka för att Sverige ska klara en framtida konkurrens  av resten av världen eller ska man sats på alla för att alla ska få lika mycket chans att klara sig?

Jag har verkligen inget bra svar på detta!